Någonstans bestämde jag mig liksom.

Jag hade långt hår, kämpade i flera år med att få det nedanför tuttarna. Jag fick det till nedanför bröstvårtorna och med tanke på att de dallrar nedanför knäna så blev ju håret rätt långt men där någonstans insåg jag att mitt hår på armarna förmodligen var tjockare och fräshare.
 
Faktum var att när min goda vän miss P klippte av fyra centimeter syntes det knappt på golvet, högen som blir när jag epilerar mina ben blir större vill jag lova. Efter det bokade jag tid, skiten skulle ryka.
 
Kanske känner du igen känslan av total panik och plötslig andnöd? När min frisör borstade mitt hår efter att ha tvättat det och gjorde en grovklippning på 13 cm för att det blev en enda stor frissig tova längst ner blev reaktionen "Nej sätt tillbaka det!".
 
Fast när jag ser på håret nu i efterhand undrar jag varför jag inte klippte av skiten tidigare...
och nu när jag klippte det en andra gång kände jag att varför inte ta det steget längre, det är bara hår.
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: