Jag är nu nästan helt övertygad om att en ny istid är påväg och vi kommer alla dö.
-

Varför kan jag inte få känna att jag är nöjd, känna frid och vara glad? Varför ska jag ha denna jävla ångesten som bara krafsar runt i magen? Sjukt irriterande är det, den ilskan jag känner går ju ut över David och det borde den inte göra (även fast att han oftast triggar igång mig med flit så lite skit ska han ha)
Men det är inte roligt längre, har jag inte huvudvärkt går jag runt med en fet jävla ångestboll i magen och jag vet knappt varför.

Och jag som skulle ut o springa idag, OSSÅ BÖRJAR DET SNÖA!
Egentligen borde jag ut o springa endå, för jag står snart inte ut längre.