Är det verkligen värt att känna såhär?
Det är inget enmans race, jag kan inte springa maraton med bara ett ben jag behöver båda.
Jag kommer få veta, för jag kommer att fråga
Men jag gillar det inte, jag gillar inte tanken

Gud, jag är feg.

I 98% av fallen kanske jag skiljer mig från andra, jag bryr mig väldigt sällan om vad folk tycker och tänker så länge det inte är en person som står mig nära för då är dennes ord nästan en lag. Om nån säger att "Damn you hot" så är det piece of cake, jag bryr mig inte. Konstigt tycks det kanske låta men jag har så otroligt svårt att ta till mig det efter som att personen ifråga lika väl kan tänka med pitten.

Jag lyssnar på dig, varje liten sak som ger bekräftelse vill jag bada i, jag suger in varenda litet ord som om det vore det sista. Men du tyx inte förstå det och det gör mig förvirrad.