Nyss hemkommen från buggen i Målilla, första lektionen och jag är svettig som fanken! Nu vill jag att den trasiga traktorn ska bli hel igen.

Men OJ vad roligt det var att bugga, vilket tempo, vilket flås och så mycket att tänka på!
Men... (ack, oh ack dessa förbannade MEN.)
.... synd bara att jag är så jävla förbannad sedan igår kväll. Skönt dock att få tänka på annat i tre timmar som vi dansade men jag är så jävla trött på hela skiten nu!
Jag undviker att skriva sådär pass personliga saker så jag gör det nu också, ni som vet vad det handlar om kommer att fatta - ni andra kan ju fundera på.

Jag har blivit rikigt riktigt illa behandlad tidigare av ett x. Ingen mer än en vet nästan hela historien. Egentligen vet jag inte varför jag stannade mer än en vecka för det var vad han var värd. Så att säga, mina erfarenheter är inte de bästa.
Jag har blivit mobbad i skolan från första klass tills det att jag började på valstad där jag fann de mest otroliga människorna i mitt liv. Somliga av dem hoppas jag att minnas även fast att tiden går, man flyttar och man skaffar sig egna liv. Jag hoppas verkligen det. Men som sagt där har inte mina erfarenheter vart särskilt goda.

Jag är inte heller den som skriker ut utan jag går i det tysta och slår knut på mina tankar. Jag och min 'goda' vän ångesten. WOHO!

Nu sitter jag här, satt i en position jag inte gillar. Inte det att soffan är obekväm men mitt liv och det mitt liv snurrar runt. Jag blir satt på tredje plats efter jobb och vänner. Jag kräks på det! Ja jag kräks faktiskt på DIG!
Vad I HELVETE ÄR DET DU INTE FATTAR! Ja det märks väll..

Amen.